Liams P.O.V 

 

-Nästa dag- 

 

Jag vaknar utav att solen lyser in ifrån sjukhusets fönster. Jag kollar mig omkring och sätter mig upp. Klockan visar 10.05 och det står en läkare vid Kimberly som håller på att byta dropp. 

- How is she? Frågar jag trött och kommer fram till sängen. 

- We don't know yet. Säger läkaren och tar en paus. But when she wakes up, she may not recognize you.. 

- Oh .. okey. Säger jag tyst och kollar ner på Kim. Is her ribs fine? 

- No, it takes about 6 weeks for them to heal. Säger läkaren och jag kollar på hennes namnskylt och läser vad hon heter.

- Thank you .. Anne. Hon nickar och går ut ifrån rummet. 

Jag hämtar stolen som står borta vid bordet och ställer ner den bredvid Kims säng. Jag sätter mig ner i den hårda stolen och lutar mig fram mot sängen och tar hennes hand i min. 

- Please babe, open your eyes. Säger jag med skakig röst och kysser hennes hand. 

Klockan tickar och himmlen är klarblå utanför fönstret. Jag ställer mig upp och skjuter ifrån mig stolen och går fram till fönstret och kollar ner på gatan. Handen sträcker jag fram emot fönstrets handtag och öppnar försiktigt fönstret. Precis när jag ska sätta mig i stolen igen hör jag en tyst grymtning ifrån sängen, så jag står helt stilla och stirrar på Kimberly. 

- Kimberly? Utbrister jag och jag ser hur hon kollar upp på mig med undrande min. 

- Who are you? Säger hon väldigt tyst. 

- I - I'm your boyfriend Liam, do you remember me? Jag sätter mig ner och håller i hennes hand samtidigt som tårarna rinner nedför kinderna. You're awake. 

- Get off me! Säger hon torrt. I don't know who you are! 

- But .. Babe? I'ts me .. Liam! Får jag tyst fram och släpper henne samtidigt som alla läkare kommer in i rummet och för bort mig till bordet. 

Jag sätter mig ner i en stol och lutar mig med pannan mot handen och biter mig i läppen. Hon kommer inte ihåg mig, hon vet inte vem jag är, hennes pojkvän. 

- Do you remember him? Hör jag en röst säga och jag kollar upp och ser hur Kimberly skakar på huvudet. What's your name? 

- Kimberly Baker. Svarar hon nerövst. What's wrong with me? 

- I'm sorry I have to tell you this. Säger läkaren och drar ner sina glasögon och kollar på oss båda. But she has an memory loss.. 

- So .. She doesn't remember anything? Frågar jag tyst och håller mig på pannan. 

- We don't know yet.Svarar läkaren och lyser med en liten ficklampa i hennes ögon. We'll have to wait and see. 

- Thank you sir. Säger jag och kollar på Kimberly. 

- Do you remember what happened before the accident? Hör jag läkarens mörka röst säga. 

- I don't know. Svarar hon tyst. The only thing I remember was that I was arguing with someone in my cell phone. 

När jag hör vad hon säger känns det som att alltihopa var mitt fel. Allt var mitt fel, mitt fel. 

- What happened to me? Säger Kimberly oroligt. 

- You was in an car accident. Svarar läkaren otåligt. You have four broken ribs and memory loss. 

- You know Liam .. Fortsätter han. Maybe she will ask the same question a few times, just answer all her questions, okey? 

- Yeah, sure. Svarar jag och nickar.

Jag sitter och kollar på medans hon somnar om igen och tar sedan upp min mobil. Jag letar fram Louis mobilnummer och ringer honom.

- Hi, It's Louis. Svarar han. Is there something wrong Liam? 

- No, except her memory loss and her broken ribs. Svarar jag och suckar. But she has woken up now. 

- That's great! Säger han glatt och jag ler för mig själv. I'll be there soon! 

Vi säger hejdå och lägger på. Det går förbi en äldre man med rullator som kollar på mig och ler. Jag ler tillbaka och han kollar in genom dörren. 

- What's wrong with her? Frågar han med hans gamla röst. 

- Four broken ribs and memory loss .. Svarar jag nedstämt. Car accident. We was argued in the phone and a car crasched into her car, everything is my fault!

- No, nothing is your fault young man. Säger den gamla mannen och ler. But she will be fine soon. 

- Thank you. Säger jag och ler smått. 

 

 

Kimberlys P.O.V.

 

Jag sätter mig snabbt upp i sängen och andas häftigt medans jag kollar mig oroligt omkring. 

- Is he here?! Frågar jag oroligt medans jag kollar på den främmande killen som sitter i en stol på andra sidan rummet. 

- Who? Frågar den snygga killen mig och höjer ena ögonbrynet. 

- My .. dad?! Svarar jag och skakar i hela kroppen. 

- No he isn't. Säger han och kollar på mig. 

- Who are you? Frågar jag oroligt och kollar på honom. 

- I - I'm your boyfriend Liam. Svarar han och harklar sig. 

- I don't have a boyfriend .. Säger jag och skakar på huvudet. 

Jag rör lite på mig och jag känner hur det smärtar till i höger sidan vid revbenen. Jag kippar efter andan utav att det gör så ont och jag lutar mig tillbaka och försöker lugna ner mig igen. Den främmande killen har gått ut ur mitt rum och jag blundar ett tag. Jag hör hur dörren öppnas och en sjuksköterska kommer in med något som ser ut som mat. 

- Try to eat something Kimberly. Säger hon snällt och lägger fram några mediciner på bordet som jag måste ta. Don't forget your medicin! 

- Thank you! Säger jag och ler. I won't. 

Sjuksköterskan går ut och jag tar medicinerna i munnen och tar glaset med vatten med min friska arm och sköljer ner medicinerna med vattnet. Jag har ätit en stund med äcklad min när Liam kommer in i rummet och kollar på mig. 

- This taste like shit. Säger jag och han kollar på mig och skrattar. 

- Yeah, It doesn't seems to taste good! Svarar han glatt. 

____________________________________________________________________________________________

 

Såååå, andra kapitlet ute. Skriv i kommentarerna vad ni tycker. 

2+ kommentarer till nästa kapitel? 

- Malin :)