Kapitel 1.

 

Liams P.O.V.

 

Jag går snabbt ur bilen och springer fram till sjukhusdörrarna. Receptionen ligger precis innanför dörrarna och jag går fram dit.

- Where's Kimberly Bakers room? frågar jag kvinnan i receptionen och kollar nervöst på henne medans hon knappar in något på datorn och kollar sedan upp på mig.

- Room 102, you walk straight ahead then turn right. säger hon snällt.

- Thank you. säger jag och går snabbt förbi alla människor som sitter i väntrummet och jag hör en del barn gråta. Hjärtat rusar i min bröstkorg medan jag går mot rum 102. När jag svänger till höger kollar jag mig oroligt omkring och springer fram till rummet där Kim ligger. Innan jag hinner gå in i rummet känner jag hur någon tar tag i min arm och jag kollar argt på honom.

- Let me go! fräser jag och kollar ner på läkaren eftersom jag är längre än honom.

- No visitors now. säger läkaren. She is in for surgery now.

- What happened to her? frågar jag tyst och kollar in honom i ögonen.

- She was in an car accident, but she's in coma now. svarar läkaren snabbt. Her right ribs are broken and maybe she has memory loss.. but we don't know.

- What the hell do you mean with we don't know?! utbrister jag och rycker mig loss ifrån hans grepp.

Ett barn i rullstol och hans föräldrar går förbi samtidigt och dom vänder sig om och kollar undrande på mig och forstätter sedan gå. Läkaren kollar bara på mig och låter mig fortsätta prata.

- Do your freaking job and don't stand here and talk to me when my girlfriend has been in an accident! säger jag hårt till läkaren och går in i hennes rum och väntar. Jag känner rädslan utav att förlora henne i magen.

- What if I lose her? säger jag med gråten i halsen medan jag sätter mig ner i stolen och kollar upp på läkaren som kommer emot mig. What if .. she dies?

- We do everything we can to save her, I promise. säger läkaren och kollar ner på mig. We hope she will wakes up in a few days.

- Thank you sir. mumlar jag och läkaren nickar och går ut.

Jag kollar mig omkring i rummet och det finns en säng, ett nattygsbord med en lampa och en telefon på, ett drop-ställ, en maskin som mäter hjärtslag osv. Min mobil börjar vibrera på bordet bredvid mig och jag svarar.

- Hi Louis. svarar jag nedstämt och han frågar vad som har hänt.

- Kim has been in an car accident .. svarar jag lågt och tårarna rinner nerför mina kinder.

Han säger att han kommer direkt och vi lägger på. Jag lutar mig framåt och stödjer med armbågarna mot mina knän. Jag har fortfarande den där känslan inom mig; tänk om jag förlorar henne, tänk om jag förlorar henne. Komigen Kimberly, du klarar dethär. Jag gör ett par fotsteg framför mig och jag kollar upp med rödsprängda ögon på Louis och ställer mig upp. Han kommer fram till mig och ger mig en kram. 

She will be okey Liam. säger han tröstande och jag nickar. 

Han sätter sig i stolen på andra sidan bordet i Kims rum. Fortfarande har jag den där känslan i magen. 

Louis? mumlar jag och han kollar upp på mig. What if i lose her? 

- You won't. säger han och tar ett djupt andetag. 

How do you know that? säger jag förvirrat och kollar ner i bordet. 

Because she's a strong girl. svarar han återigen och ler. 

Efter ett tag går han hem och jag sitter ensam kvar och kollar på klockan. 

Are you Kimberly's boyfriend? hör jag en röst säga och jag kollar upp och nickar. She has now gone through the surgery and everything went well but she s still in a coma. 

Okey, thank you sir. mumlar jag och ser att hon rullas in på en bår och läkarna lägger sedan över henne till hennes säng och fixar med alla sladdar och maskiner. Läkarna går och jag kollar nervöst på henne. Jag går sakta fram till hennes säng och kollar ner på henne medans tårarna droppar ner på hennes säng. Jag smeker hennes hår och jag böjer mig ner och pussar henne på pannan. 

I love you. viskar jag skakigt. Please, don't give up. 

- Några dagar senare- 

 

Kimberlys P.O.V 

Det är alldeles svart och jag kan inte röra på mig alls, jag grips av smått panik men kan inte göra någonting. Jag försöker öppna mina ögon men det går bara inte. Vad har hänt? Det ända jag hör är mitt egna hjärta som slår och en svag röst, kan det vara Liam? 

Kim can you hear me? The doctors said you maybe can hear me. Hör jag Liams röst säga. So if you can hear me I just wanted to talk to you, I miss you so much. You are the light in my world and I'm so sorry I didn't listen to you when you tried to explain to me that you .. couldn't take anymore. I promise that I will listen to you whenever you want me to, okay?. Next Tour you can following with me if you want? I asked our managers and they said it was okey.. That was all. I love you babe. Please open your beautiful eyes, for me? 

Det ända jag kan höra nu, är mina enga tankar; Älskade Liam, jag vill verkligen följa med, mer än vad du anar .. Jag älskar dig Liam, så sjukt mycket att det inte går att förklara med ord, och jag försöker verkligen öppna mina ögon .. men det går bara inte. Vad har hänt?! 

____________________________________________________________________________________________

Så, då var första kapitlet ute. Kommentera vad ni tycker! :) 

-Malin

 



Kommentarer
Lisa

meer:D

2013-06-22 @ 23:36:39


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

doyouremembermeff.blogg.se

Hej! Jag heter Malin och är 14 år. På den här bloggen ska jag skriva en fanfic om One Direction som heter "Do you remember me?" och jag har fått inspiration till fanficen ifrån filmen "The wow" ("älska mig igen"). Hoppas ni kommer läsa den :)

RSS 2.0