Kimberlys P.O.V. 

 

Jag vaknar upp med Liams starka armar runt min lilla kropp. Små lätta snarkningar hörs ifrån hans mun och jag fixar till hans hår med min hand. Jag får syn på en fin tatuering vid handleden. Varför har jag skaffat den? Sakta tar jag mig loss ifrån Liams grepp och sätter mig upp och studerar tatugeringen. Jag stryker med tummen över fågelns vingar och jag ställer mig upp. Snabbt tar jag på mig ett par mjukisbyxor och går ut till teverummet. Jag sätter mig ner i soffan och för blicken mot fönstret men fastnar med blicken på min fina gitarr som står brevid teven. Sakta ställer jag mig upp och går bort mot gitarren. Jag tar tag runt halsen på den och lyfter upp den ifrån gitarrstället. Jag tar med mig gitarren bort till soffan igen och sätter mig ner. Gitarren lägger jag i knät och jag för handen upp till strängarna. Tillbakablickarna sen igårkväll spelas upp i mitt huvud. Fastän jag inte kunde spela igår så ska jag försöka spela idag igen, utan att Liam sitter och kollar på och jag blir nervös. Sakta börjar jag spela, det går bättre och bättre ju längre jag spelar. Medan jag spelar så får jag upp tankarna sen igår igen, jag slutar spela för det går inte att fortsätta. Jag glömmer bort hur man spelar, IGEN. Jag sväljer hårt och känner hur tårarna trycker på bakom ögonlocken. Jag vill kunna spela, NU. Gitarren lyfter jag upp ifrån knät och går fram till gitarstället och ställer ner gitarren. Jag går snabbt mot badrummet när jag känner att jag går in i något. 

- Ooops! Hör jag en välbekant röst säga och jag kollar upp och ser att det var Liam jag gick in i. 

- Oh, I'm sorry .. Mumlar jag tyst. 

Han skakar på huvudet och skrattar tyst. Jag kollar ner och märker min tatuering igen. 

- Liam, can I ask you a question? Frågar jag och ler mot honom. 

- Yeah, what is it babe? Svarar han och kollar ner på mig. 

- Why did I get this tattoo? Frågar jag och visar min handled. 

Jag ser hur Liams käke spänns och han tar min han och drar med mig bort till soffan. Vi sätter oss ner och han kollar upp på mig med ledsna ögon. 

- Your brother Caleb died in cancer 3 years ago. Börjar han och jag kollar förvånat upp på honom. 

- B - but mum tell me that he would call me back? Mumlar jag fundersamt. 

- I'm not sure, but maybe she didn't knew if I had tell you about Caleb or maybe she wanted to wait and tell you herself. Säger han sorgset och jag låter tårarna rinna nerför mina kinder. 

- How could I forget him? Snyftar jag. I hate this damn memory loss! 

Liam håller bara om mig och tröstar mig. Jag lutar mig mot hans bröst och försöker lugna ner mig. När jag har lugnat ner mig går Liam och fixar frukost och vi äter och pratar länge. Han kysser mig då och då, han är för gullig. Jag går in i sovrummet och rotar efter kläder i garderoben. Det får bli en OBEY-tröja och ett par jeans till. Jag plattar mitt hår och sminkar mig lite lätt. Liams mobil plingar till och jag går fram till nattygsbordet och kollar vem som skickade sms. Louis? 

- Uhm, Liam? Ropar jag. Who is Louis? 

Liam kommer in i rummet och jag ger han hans mobil. 

- You met Louis yesterday. Säger han och ler. He's coming over tonight and playing FIFA. 

- Oh, okey. Säger jag och ler tillbaks.

- I'll go and buy food for tonight. Viskar Liam och ger mig en puss på kinden. 

Jag nickar och går in till teverummet och lägger mig i soffan. Jag startar teven och kollar på något sjukhus program, det får mig att rysa efter allt som har hänt mig och Caleb. Usch, hatar sjukhus. Programmet handlar om en tjej som har cancer, det första jag tänker på är Caleb och jag försöker tänka 3 år tillbaka. Jag fokuserar på programmet och börjar komma ihåg lite ifrån när Caleb var på sjuhuset. 

 

Liams P.O.V. 

Jag går upp för trappan till våran lägenhet och öppnar dörren och går in. Skorna sparkar jag av mig och jag bär in kassarna till köket. 

- Kim, are you home? Ropar jag och jag får ett "mm" till svar. 

Snabbt plockar jag in varorna i kylskåpet och går in i teverummet där jag ser Kimberly sitta i soffan med ansiktet i händerna lutad mot sina knän. 

- What's wrong? Frågar jag oroligt och hon kollar upp på mig med rödsprängda ögon. Hon har gråtit. 

- I'll remember when Caleb was on the hospital, that day he died .. Svarar hon och kippar efter andan.

Jag stryker henne lugnt på ryggen och lägger henne ner mot mitt bröst. 

- It's okey babe. Säger jag lugnande och pussar hennes huvud. 

Vi ligger såhär tills hon har lugnat ner sig och efter ett tag börjar hon andas tyngre. Hon har somnat, så söt hon är när hon sover. Jag reser försiktigt på mig och lägger en kudde under hennes huvud. Snabbt kollar jag på klockan, Louis kommer om en timma. Får väcka Kim snart. Jag går omkring och plockar iordning lite i lägenheten. Ugh, stackars Kimberly, hon är helt förstörd när hon fick reda på att hennes bror är död, ännu värre när hon kommer ihåg dagen han dog. 

Klockan går och det är en halvtimma kvar tills Louis kommer. Jag väcker Kimberly och hon går och fixar iordning sig efter alla tårar. Jag hinner fixa det sista innan det knackar på dörren. 

- Hey! Säger jag när jag öppnar och ler. 

- Hello! How are you? Skrattar han och ler. 

- Uhm, Kim is not so good. Mumlar jag och han kollar ledset på mig. She remember when her brother died, so please don't talk about that? 

- Oh, I'll understand .. Säger han tyst och går in.

Han tar av sig sina skor och sin jacka och vi går in till teverummet. Jag hör hur Kimberly håller på i köket och hon kommer ut med tre öl. 

- Hi, Louis? Säger hon fundersamt.

- Hello, yeah I'm Louis. Säger han och ler. 

Hon nickar och ger oss varsin öl. Jag känner inte för att dricka, men en öl gör väl inget? 

- So, let's play FIFA! Skriker Louis och både jag och Kimberly hoppar till. 

- I'm gonna win this shit. Flinar Kimberly och tar en spelkontroll. 

____________________________________________________________________________________________Som vanligt, förlåt för dålig uppdatering, men har inte orkat :$

Men nu ska jag verkligen försöka uppdatera oftare! 

Ni fick ett litet extra långt kapitel idag c; 

Kommentera vad ni tycker! <3