Kapitel 4.

 
 
Kimberlys P.O.V. 
 
Vi kommer hem till våran lägenhet och jag går in genom den bruna dörren. Jag sparkar av mig conversen och håller i påsen med halsbandet som Liam gav till mig i handen. Till höger om mig är dörren intill Liams och mitt rum. Jag går in och tar upp halsbandet och granskar det noga. Det är ett fint silvrigt halsband med ett vackert hjärta hängandes nedtill som också är silvrigt. Jag ler för mig själv och går fram till min halsbandshållare och hänger upp halsbandet där. Medan jag står där kollar jag igenom alla mina halsband. En del halsband är väldigt vackra. Ett halsband som jag inte kommer ihåg att jag har, fast jag kommer ju inte ihåg något .., föreställer ett hjärta som man kan öppna. Jag sträcker fram handen och öppnar hjärtat. Det finns två foton, ett på en vacker ung kille och en på en äldra vacker kvinna. Jag kollar länge på fotona och går med det ut till köket där Liam står. 
Liam, who is this? Mumlar jag frågande och kollar upp på honom. 
Han ställer upp tallrikarna i köksskåpet och kommer därefter emot mig och ler. 
That's your mom Victoria. Säger han och pekar på den vackra kvinnan som liknar mig lite. And that's your littlebrother Caleb. 
Oh, okey. Säger jag och fortsätter kolla på fotona. They are beautiful. 
Han nickar håller sin hand på min rygg. 
Can I call her? Frågar jag och jag känner hur Liams arm spänns lite när jag ställer frågan. 
Yes, of course honey! Svarar han och ger mig min mobil som låg på bordet. 
Jag tar emot den och nickar. Koden slår jag in snabbt och går in på kontakter och letar efter mammas namn. Tillslut hittar jag det och jag går in på Liams och mitt rum och sätter mig på sängen samtidigt som jag håller ett stadigt tag om halsbandet. Mitt hjärta dunkar fortare och fortare, varför ska jag vara nervös över att ringa min egna mamma? Det går fyra signaler innan någon svarar i telefonen. 
Hello? Hör jag en röst säga. Who is it? 
H-hello.. Mummlar jag. It's Kim. 
Jag hör hur hon drar efter andan och jag biter mig i läppen när jag hör hur hon snyftar till i andra änden utav telefonen. 
Mum? Säger jag oroligt och kollar ner på fotografiet på min mamma. 
Kim? How are y-you? Säger hon skakigt i telefonen. 
I'm fine. Svarar jag. But I can't remember anything at all. I saw my necklace with you and my brother, he's my brother, right? 
- Yes honey. Säger hon. 
- Can I please talk to him? Säger jag och kollar ner på fotot och stryker över hans ansikte med min tumme. 
He's not at home now, but I can tell him to call you back. Svarar hon med en snäll röst. I love you honey, but I have to go now. 
Okey, call me anytime. Säger jag och lägger på. 
Jag suckar och går bort mot halsbandshållaren och hänger upp halsbandet. Det ligger en hög med nytvättade kläder på en stol som jag lägger in i garderoben. Sedan går jag ut till teverummet där jag ser Liam sitta med en gitarr. Han nynnar på en fin låt och jag sätter mig bredvid honom i soffan och han slutar spela och kollar upp på mig. 
Try to play. Säger han och räcker fram gitarren mot mig. 
Jag tar osäkert emot gitarren och kollar noga på den. Den är vacker, svart och fin. Jag sätter gitarren i knät och försöker spela. Men jag kan inte. Det går bara inte. Jag vet inte vad som är fel, men det går bara inte. Jag kommer inte ihåg hur man spelar! 
What's wrong babe? Frågar Liam oroligt och stryker mig över ryggen med sin hand. 
I - I can't. Viskar jag. 
What do you mean? Frågar han igen och jag kollar upp på honom med tårar i ögonen. 
I can't play this damn guitar anymore! Utbrister jag och räcker över gitarren till Liam. 
But babe .. 
I can't. Avbryter jag honom. I'm sorry. 

Liams P.O.V. 
 
I can't. Säger hon snabbt och avbryter henne. I'm sorry. 
Jag håller nu i gitarren medan jag ser henne gå mot våran sovrum. Det ända jag ville var att hon skulle försöka spela på gitarren, det som hon har älskat. Att spela gitarr. Hur kunde det gå såhär fel? 
Jag suckar och ställer mig upp. Gitarren ställer jag tillbaks på gitarrstället som står bredvid tv:n. Sakta går jag fram till våran sovrum och öppnar försiktigt dörren och går in. I fönstret sitter Kimberly med sina Beats hörlurar och lyssnar på musik. Hon ser ut som ett oskyldigt litet barn när hon sitter där med knäna uppdragna till hakan och kollar ut genom fönstret. Sakta går jag fram till sängen och sätter mig ner. Hon märkte att jag kom in i rummet och hon tar bort hörlurarna ifrån öronen och hänger dom runt halsen. Jag kan höra att hon lyssnar på "How To Save A Life" med The Fray. Jag kollar upp på henne och ser att hon har gråtit. 
I'm so sorry .. Säger jag och harklar mig för att inte börja gråta. You used to love playing that guitar. 
I did? Mummlar hon tyst. 
Yes, you did. Svarar jag och ler upp mot henne. You played everyday. 
Hon nickar och vänder sig mot fönstret igen. Jag ställer mig upp och går fram till henne och stryker hennes hår och pussar henne på pannan.
I'm so sorry.. Viskar och och går ut ur rummet. 
Jag går mot badrummet och gör mina behov och borstar mina tänder. Jag går in i vårat sovrum och ser att Kim redan ligger i sängen. Hon vänder sig om och kollar upp på mig. 
Maybe I shall sleep on the couch instead? Frågar jag när jag står i dörröppningen och ler smått. 
No, sleep with me tonight. Svarar hon och ler. 
Are you sure? Säger jag retsamt och hon nickar och ler. 
Jag tar av mig tröjan och byxorna och hänger upp det på stolen. Kimberly granskar min kropp och jag flinar mot henne. Jag lägger mig i sängen så jag ligger bredvid henne. Hon ligger med ryggen mot mig så jag lägger min arm runt hennes kropp och drar henne intill mig. Efter ett tag hör jag små snarkningar ifrån Kimberly och jag antar då att hon har somnat. Jag tänker på allt som hände idag .. Hon blev iallafall glad över halsbandet. Hinner jag tänka innan jag somnar. 
_____________________________________________________________________________________________ 
Okej, förlåt verkligen, förlåt att jag inte har uppdaterat på ca 2 veckor, men har varit borta och så, och har kanske inte direkt orkat .. Men ska försöka hinna med ett kapitel i morgon med om jag inte ska iväg på kvällen, för är borta på förmiddagen/eftermiddagen! :3 
 
Men kommentera gärna vad ni tycker! :) 
-Malin
 
 
 
 
 


Kommentarer
Anonym

Super bra!! Meeeer!!!!!!

2013-07-12 @ 08:58:40
URL: http://isaid.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

doyouremembermeff.blogg.se

Hej! Jag heter Malin och är 14 år. På den här bloggen ska jag skriva en fanfic om One Direction som heter "Do you remember me?" och jag har fått inspiration till fanficen ifrån filmen "The wow" ("älska mig igen"). Hoppas ni kommer läsa den :)

RSS 2.0