Kapitel 3.

Publicerat 2013-06-24 23:21:57 i Allmänt
 
Kimberlys P.O.V. 
 
Tanken utav att jag har minnesförlust är ingen rolig tanke. Jag minns knappt något som hände den dagen jag var med i olyckan förutom att jag höll på att skada mig själv och att jag tjaffsade med någon i mobiltelefonen. INGET annat kommer jag ihåg ifrån den dagen. En del minnen ifrån min barndom kommer jag också ihåg .. Men jag vill komma ihåg allt bra ifrån mitt liv, och inte det dåliga. 
 
Jag sitter i köket med min kopp med kaffe och kollar ut genom fönstret när det ringer på dörren. Jag ställer ner kaffekoppen på bordet och går med sakta steg till dörren och öppnar den och kollar på den främmande tjejen som håller i ett par underbart fina blommor. 
- Hi Kim! Säger hon glatt och kramar om mig. How are you? 
Jag biter ihop utav smärtan som hugger till vid revbenen. 
- Four broken ribs and memory loss .. Svarar jag fundersamt. Who are you? 
- You don't remember me? Säger hon och kollar sorgset på mig medans jag skakar på huvudet. I'm your bestfriend Amanda. 
- Oh okey, come in! Säger jag tveksamt och släpper in henne. 
Hon ler och går in och tar av sig sina vita rena converse och hänger upp jackan. 
- This is your favourite flowers .. Säger hon och sträcker fram blombuketten mot mig och jag tar emot dom vackra blommorna. You've always liked them since Liam came home with that kind of flowers to you when you had been together for six months.
- Oh .. thank you. They are very beautiful! Säger jag och luktar på blommorna. For how long have me and Liam been together? 
- For a year and a few months I think. Svarar hon och ler smått. You don't remember him, right? 
Jag kollar upp på henne och möter hennes gröna ögon och skakar sakta på huvudet. 
- I can't remember anything right now.. Mumlar jag. Except that I was arguing with someone in my cell phone. 
- Oh .. Säger hon nästan lite ledset. You and I were together almost every weekend. We went shopping, had coffee and stuff like that.. 
- Okey .. And your name is Amanda? Frågar jag och granskar den främmande tjejen från topp till tå. I'm sorry if I doesn't remember anything .. 
- Yes, my name is Amanda. Svarar hon och ler. It's cool. I just want you to remember something. 
Jag nickar och tar upp min blommiga kaffekopp ifrån bordet och ställer in den i diskmaskinen. Till blommorna hittar jag en fin rosa vas som står uppe i ett skåp. Jag tar ner vasen och fyller den med vatten och ställer ner blommorna i vasen sedan ställer jag ner den på köksbordet. 
- They are really beautiful.. Säger jag och kollar förtjust på blommorna. 
- So shall we go for a coffe? Frågar Amanda och ler. Only if you want. 
- Yes, sure. Svarar jag glatt och går ut till hallen och knyter på mig mina vita converse och tar på mig min kofta. 
 
 
Liams P.O.V. 
 
Det går folk överallt i shoppingcentrumet. Jag kollar mig snabbt omkring och ser Louis inne på en klädaffär. Jag går snabbt dit och drar honom lätt i armen. 
- Liam? Säger han förvånat. What are you doing here? 
- I'm going to buy something to Kimberly, but I don't know what. Svarar jag lågt. Can you please help me? 
- Yes of course man! Säger han och ler. 
Vi går och kollar bland dem olika affärerna. Jag hittar ingenting jag skulle kunna tänka mig köpa till henne. Tillslut går vi in i en smyckesaffär och jag står och kollar på alla halsband. 
- I've always wanted this necklace.. Säger jag tyst och jag ser hur Louis kollar på mig. 
- What? Utbrister han och skrattar till. 
- Yes, Kim told me that once. Säger jag och ler. That she wanted this necklace. 
- Oh okey. Säger han och kollar på dom andra halsbanden. Buy it! 
Jag tar halsbandet och går mot kassan och betalar det. Kassörskan lägger ner halsbandet i en påse och sträcker ut den till mig.
- Thank you. Säger jag och hon ler nervöst. 
- Did you see how nervous she looked? Viskar Louis fram och slår till mig på armen. 
- Yes I did! Säger jag och skrattar till. But I have Kimberly. 
- I didn't said she was your girlfriend? Säger han ironiskt. 
Jag fnyser till och går mot utgången med Louis gåendes bredvid mig. Jag stannar till när jag ser Kimberly och hennes bästavän Amanda sitter inne på Starbucks och drar med mig Louis dit. 
- Amanda and Kimberly is here. Viskar jag mumlandes när vi går in genom dörren. 
Vi båda kollar bort mot tjejerna och jag möter Amandas blick som vinkar åt oss att komma dit. 
- Hi girls! Säger jag och ger Amanda en puss på huvudet och hon fnissar till och kollar på Amanda. So anything new you remember? 
- A little .. Säger hon innan hon fortsätter berätta. Amanda came by with my favorite flowers and she has told some memories for me. 
- That's great! Säger jag och tar upp halsbandet i handen och sträcker fram det till Kimberly. You've always wanted this necklace, so I bought it for you. 
- It's so beautiful! Utbrister hon förvånat och kollar upp på mig. Thank you Liam! 
- And .. who's that? Säger hon och kollar underligt på Louis. 
- I'm Louis. Säger han och sträcker fram handen och hälsar på Kimberly. I'm Liam's bestfriend. 
- Nice to meet you Louis. Säger hon och ler. Have we met before? 
- Yes we have.. Svarar han och kollar ner på henne. Many times. 
- Oh, okey. Säger hon och dricker upp det sista utav sitt kaffe. 
- Let's go home. Säger jag och hon nickar. 
- Bye Amanda and Louis. Säger vi båda och ler. 
Den här tjejen är mitt allt. Även om hon inte kommer ihåg mig så bra, så älskar jag henne ändå. 
____________________________________________________________________________________________Nu är kapitel 3 uppe .. Kommentera vad ni tycker. 
2+ kommentarer till nästa kapitel! :) 
- Malin
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Direktlänk, 3 Kommentarer

Kapitel 2.

Publicerat 2013-06-24 00:00:17 i Allmänt
 
Liams P.O.V 
 
-Nästa dag- 
 
Jag vaknar utav att solen lyser in ifrån sjukhusets fönster. Jag kollar mig omkring och sätter mig upp. Klockan visar 10.05 och det står en läkare vid Kimberly som håller på att byta dropp. 
- How is she? Frågar jag trött och kommer fram till sängen. 
- We don't know yet. Säger läkaren och tar en paus. But when she wakes up, she may not recognize you.. 
- Oh .. okey. Säger jag tyst och kollar ner på Kim. Is her ribs fine? 
- No, it takes about 6 weeks for them to heal. Säger läkaren och jag kollar på hennes namnskylt och läser vad hon heter.
- Thank you .. Anne. Hon nickar och går ut ifrån rummet. 
Jag hämtar stolen som står borta vid bordet och ställer ner den bredvid Kims säng. Jag sätter mig ner i den hårda stolen och lutar mig fram mot sängen och tar hennes hand i min. 
- Please babe, open your eyes. Säger jag med skakig röst och kysser hennes hand. 
Klockan tickar och himmlen är klarblå utanför fönstret. Jag ställer mig upp och skjuter ifrån mig stolen och går fram till fönstret och kollar ner på gatan. Handen sträcker jag fram emot fönstrets handtag och öppnar försiktigt fönstret. Precis när jag ska sätta mig i stolen igen hör jag en tyst grymtning ifrån sängen, så jag står helt stilla och stirrar på Kimberly. 
- Kimberly? Utbrister jag och jag ser hur hon kollar upp på mig med undrande min. 
- Who are you? Säger hon väldigt tyst. 
- I - I'm your boyfriend Liam, do you remember me? Jag sätter mig ner och håller i hennes hand samtidigt som tårarna rinner nedför kinderna. You're awake. 
- Get off me! Säger hon torrt. I don't know who you are! 
- But .. Babe? I'ts me .. Liam! Får jag tyst fram och släpper henne samtidigt som alla läkare kommer in i rummet och för bort mig till bordet. 
Jag sätter mig ner i en stol och lutar mig med pannan mot handen och biter mig i läppen. Hon kommer inte ihåg mig, hon vet inte vem jag är, hennes pojkvän. 
- Do you remember him? Hör jag en röst säga och jag kollar upp och ser hur Kimberly skakar på huvudet. What's your name? 
- Kimberly Baker. Svarar hon nerövst. What's wrong with me? 
- I'm sorry I have to tell you this. Säger läkaren och drar ner sina glasögon och kollar på oss båda. But she has an memory loss.. 
- So .. She doesn't remember anything? Frågar jag tyst och håller mig på pannan. 
- We don't know yet.Svarar läkaren och lyser med en liten ficklampa i hennes ögon. We'll have to wait and see. 
- Thank you sir. Säger jag och kollar på Kimberly. 
- Do you remember what happened before the accident? Hör jag läkarens mörka röst säga. 
- I don't know. Svarar hon tyst. The only thing I remember was that I was arguing with someone in my cell phone. 
När jag hör vad hon säger känns det som att alltihopa var mitt fel. Allt var mitt fel, mitt fel. 
- What happened to me? Säger Kimberly oroligt. 
- You was in an car accident. Svarar läkaren otåligt. You have four broken ribs and memory loss. 
- You know Liam .. Fortsätter han. Maybe she will ask the same question a few times, just answer all her questions, okey? 
- Yeah, sure. Svarar jag och nickar.
Jag sitter och kollar på medans hon somnar om igen och tar sedan upp min mobil. Jag letar fram Louis mobilnummer och ringer honom.
- Hi, It's Louis. Svarar han. Is there something wrong Liam? 
- No, except her memory loss and her broken ribs. Svarar jag och suckar. But she has woken up now. 
- That's great! Säger han glatt och jag ler för mig själv. I'll be there soon! 
Vi säger hejdå och lägger på. Det går förbi en äldre man med rullator som kollar på mig och ler. Jag ler tillbaka och han kollar in genom dörren. 
- What's wrong with her? Frågar han med hans gamla röst. 
- Four broken ribs and memory loss .. Svarar jag nedstämt. Car accident. We was argued in the phone and a car crasched into her car, everything is my fault!
- No, nothing is your fault young man. Säger den gamla mannen och ler. But she will be fine soon. 
- Thank you. Säger jag och ler smått. 
 
 
Kimberlys P.O.V.
-Några timmar senare- 
 

- Kimberly! How can you get an E on that test?! Skriker han.
- But dad .. Hinner jag bara säga innan han avbryter mig. 
- No buts! Just go up to your room and stay there and studying for your next test! Skriker han till mig och tar tag hårt om min arm och drar mig upp till mitt rum. 
- I hate you. Spottar jag fram. 
- Don't you dare talk to me like that one more time! Säger han och slår till mig på min kind och knuffar in mig i mitt rum och låser sedan dörren. 
 
Jag sätter mig snabbt upp i sängen och andas häftigt medans jag kollar mig oroligt omkring. 
- Is he here?! Frågar jag oroligt medans jag kollar på den främmande killen som sitter i en stol på andra sidan rummet. 
- Who? Frågar den snygga killen mig och höjer ena ögonbrynet. 
- My .. dad?! Svarar jag och skakar i hela kroppen. 
- No he isn't. Säger han och kollar på mig. 
- Who are you? Frågar jag oroligt och kollar på honom. 
- I - I'm your boyfriend Liam. Svarar han och harklar sig. 
- I don't have a boyfriend .. Säger jag och skakar på huvudet. 
Vem är den där snygga killen? Är han min pojkvän som han säger att han är? Varför kommer jag inte ihåg någonting som har hänt?! Dom ända minnena jag har kvar är ifrån min pappa .. Dem minnena vill jag inte ha kvar. Försvinn, försvinn, försvinn!! 
Jag rör lite på mig och jag känner hur det smärtar till i höger sidan vid revbenen. Jag kippar efter andan utav att det gör så ont och jag lutar mig tillbaka och försöker lugna ner mig igen. Den främmande killen har gått ut ur mitt rum och jag blundar ett tag. Jag hör hur dörren öppnas och en sjuksköterska kommer in med något som ser ut som mat. 
- Try to eat something Kimberly. Säger hon snällt och lägger fram några mediciner på bordet som jag måste ta. Don't forget your medicin! 
- Thank you! Säger jag och ler. I won't. 
Sjuksköterskan går ut och jag tar medicinerna i munnen och tar glaset med vatten med min friska arm och sköljer ner medicinerna med vattnet. Jag har ätit en stund med äcklad min när Liam kommer in i rummet och kollar på mig. 
- This taste like shit. Säger jag och han kollar på mig och skrattar. 
- Yeah, It doesn't seems to taste good! Svarar han glatt. 
____________________________________________________________________________________________
 
Såååå, andra kapitlet ute. Skriv i kommentarerna vad ni tycker. 
2+ kommentarer till nästa kapitel? 
- Malin :)
 
 
 
 
 
 
Direktlänk, 3 Kommentarer

Kapitel 1.

Publicerat 2013-06-22 22:35:22 i Allmänt
 

Liams P.O.V.

 

Jag går snabbt ur bilen och springer fram till sjukhusdörrarna. Receptionen ligger precis innanför dörrarna och jag går fram dit.

- Where's Kimberly Bakers room? frågar jag kvinnan i receptionen och kollar nervöst på henne medans hon knappar in något på datorn och kollar sedan upp på mig.

- Room 102, you walk straight ahead then turn right. säger hon snällt.

- Thank you. säger jag och går snabbt förbi alla människor som sitter i väntrummet och jag hör en del barn gråta. Hjärtat rusar i min bröstkorg medan jag går mot rum 102. När jag svänger till höger kollar jag mig oroligt omkring och springer fram till rummet där Kim ligger. Innan jag hinner gå in i rummet känner jag hur någon tar tag i min arm och jag kollar argt på honom.

- Let me go! fräser jag och kollar ner på läkaren eftersom jag är längre än honom.

- No visitors now. säger läkaren. She is in for surgery now.

- What happened to her? frågar jag tyst och kollar in honom i ögonen.

- She was in an car accident, but she's in coma now. svarar läkaren snabbt. Her right ribs are broken and maybe she has memory loss.. but we don't know.

- What the hell do you mean with we don't know?! utbrister jag och rycker mig loss ifrån hans grepp.

Ett barn i rullstol och hans föräldrar går förbi samtidigt och dom vänder sig om och kollar undrande på mig och forstätter sedan gå. Läkaren kollar bara på mig och låter mig fortsätta prata.

- Do your freaking job and don't stand here and talk to me when my girlfriend has been in an accident! säger jag hårt till läkaren och går in i hennes rum och väntar. Jag känner rädslan utav att förlora henne i magen.

- What if I lose her? säger jag med gråten i halsen medan jag sätter mig ner i stolen och kollar upp på läkaren som kommer emot mig. What if .. she dies?

- We do everything we can to save her, I promise. säger läkaren och kollar ner på mig. We hope she will wakes up in a few days.

- Thank you sir. mumlar jag och läkaren nickar och går ut.

Jag kollar mig omkring i rummet och det finns en säng, ett nattygsbord med en lampa och en telefon på, ett drop-ställ, en maskin som mäter hjärtslag osv. Min mobil börjar vibrera på bordet bredvid mig och jag svarar.

- Hi Louis. svarar jag nedstämt och han frågar vad som har hänt.

- Kim has been in an car accident .. svarar jag lågt och tårarna rinner nerför mina kinder.

Han säger att han kommer direkt och vi lägger på. Jag lutar mig framåt och stödjer med armbågarna mot mina knän. Jag har fortfarande den där känslan inom mig; tänk om jag förlorar henne, tänk om jag förlorar henne. Komigen Kimberly, du klarar dethär. Jag gör ett par fotsteg framför mig och jag kollar upp med rödsprängda ögon på Louis och ställer mig upp. Han kommer fram till mig och ger mig en kram. 

- She will be okey Liam. säger han tröstande och jag nickar. 

Han sätter sig i stolen på andra sidan bordet i Kims rum. Fortfarande har jag den där känslan i magen. 

- Louis? mumlar jag och han kollar upp på mig. What if i lose her? 

- You won't. säger han och tar ett djupt andetag. 

- How do you know that? säger jag förvirrat och kollar ner i bordet. 

- Because she's a strong girl. svarar han återigen och ler. 

Efter ett tag går han hem och jag sitter ensam kvar och kollar på klockan. 

- Are you Kimberly's boyfriend? hör jag en röst säga och jag kollar upp och nickar. She has now gone through the surgery and everything went well but she s still in a coma. 

- Okey, thank you sir. mumlar jag och ser att hon rullas in på en bår och läkarna lägger sedan över henne till hennes säng och fixar med alla sladdar och maskiner. Läkarna går och jag kollar nervöst på henne. Jag går sakta fram till hennes säng och kollar ner på henne medans tårarna droppar ner på hennes säng. Jag smeker hennes hår och jag böjer mig ner och pussar henne på pannan. 

- I love you. viskar jag skakigt. Please, don't give up. 

- Några dagar senare- 

 

Kimberlys P.O.V 

Det är alldeles svart och jag kan inte röra på mig alls, jag grips av smått panik men kan inte göra någonting. Jag försöker öppna mina ögon men det går bara inte. Vad har hänt? Det ända jag hör är mitt egna hjärta som slår och en svag röst, kan det vara Liam? 

- Kim can you hear me? The doctors said you maybe can hear me. Hör jag Liams röst säga. So if you can hear me I just wanted to talk to you, I miss you so much. You are the light in my world and I'm so sorry I didn't listen to you when you tried to explain to me that you .. couldn't take anymore. I promise that I will listen to you whenever you want me to, okay?. Next Tour you can following with me if you want? I asked our managers and they said it was okey.. That was all. I love you babe. Please open your beautiful eyes, for me? 

Det ända jag kan höra nu, är mina enga tankar; Älskade Liam, jag vill verkligen följa med, mer än vad du anar .. Jag älskar dig Liam, så sjukt mycket att det inte går att förklara med ord, och jag försöker verkligen öppna mina ögon .. men det går bara inte. Vad har hänt?! 

____________________________________________________________________________________________

Så, då var första kapitlet ute. Kommentera vad ni tycker! :) 

-Malin

 

Direktlänk, 1 Kommentarer

Prolog

Publicerat 2013-06-22 21:54:40 i Allmänt

Kimberly är 18 år och bor i London med sin pojkvän Liam som är med i One Direction. Som barn blev hon illa behandlad i både skolan och hemma. Hennes föräldrar slog henne och skrek på henne. Detta gjorde att hon började skära sig. När hon träffade Liam började hon må mycket bättre och hon slutade att skära sig. Kimberly har inte haft det lätt med allt hat och alla hot hon har fått på twitter utav alla fans som tydligen hatar henne eftersom hon är tillsammans med Liam. Men Liam har sagt till henne att hon inte ska ta åt sig utav något som personerna skriver om dom som par och allt hat hon får. Hon säger att hon inte tar åt sig, men varje dag sitter hon och kollar igenom sin Twitter och ser allt som skrivs om henne. Kim blir både ledsen, arg, förvirrad och deprimerad.

Det är idag som Liam ska komma hem efter att ha varit på Take Me Home Tour i 6 månader.  Kim är såklart glad över att han ska komma hem men hon vill inte heller visa att hon är ledsen. Hon har precis kollar igenom hennes Twitter och går in till badrummet och tar ett rakblad. Kim står länge och kollar på sina ärr på armarna som inte syns så väl. Tårarna rinner ner medan hon står och tänker på all hat och hennes barndom. Hon har bestämt sig, hon vill må bättre nu. Så hon för upp rakbladet till armen och precis när hon ska skära sig så öppnas badrumsdörren och Liam kommer in med ett stort leende, men han slutar le när han ser vad Kim håller på med. Hon kollar upp på honom och släpper rakbladet och springer fram till honom.

- I’m so sorry Liam, viskar hon tyst. I’m so, so sorry.

Han håller bara om henne och nickar.

- What happened? Säger Liam.

- I have received so much hate on twitter and I can’t take it anymore, I want to feel good again. Säger Kim tyst och skakar i hela kroppen. I’m so sorry.

- But I have told you to not ..

- Yeah I know! Skriker Kim. But I couldn’t.

Kim springer ut genom dörren och ner till bilen. Hon startar den och åker iväg medan hon torkar sig på kinderna med tröjan. Hennes mobil ringer och hon försöker ta upp den ifrån byxfickan och svarar. Hon fokuserar inte på vägen medans hon har en konversation med Liam i telefonen. Hon ser att en bil kommer emot henne på sidan och hon hinner inte reagera innan den andra bilen kraschar in i hennes bil. Allt blir svart.

____________________________________________________________________________________________

Så det var prologen på fanficen. Kanske inte låter så lockande, men ge den en chans iallafall? :3 

-Malin

 
 
Direktlänk, 0 Kommentarer

doyouremembermeff.blogg.se

Hej! Jag heter Malin och är 14 år. På den här bloggen ska jag skriva en fanfic om One Direction som heter "Do you remember me?" och jag har fått inspiration till fanficen ifrån filmen "The wow" ("älska mig igen"). Hoppas ni kommer läsa den :)

RSS 2.0