Kapitel 5.
Kimberlys P.O.V.
Jag vaknar upp med Liams starka armar runt min lilla kropp. Små lätta snarkningar hörs ifrån hans mun och jag fixar till hans hår med min hand. Jag får syn på en fin tatuering vid handleden. Varför har jag skaffat den? Sakta tar jag mig loss ifrån Liams grepp och sätter mig upp och studerar tatugeringen. Jag stryker med tummen över fågelns vingar och jag ställer mig upp. Snabbt tar jag på mig ett par mjukisbyxor och går ut till teverummet. Jag sätter mig ner i soffan och för blicken mot fönstret men fastnar med blicken på min fina gitarr som står brevid teven. Sakta ställer jag mig upp och går bort mot gitarren. Jag tar tag runt halsen på den och lyfter upp den ifrån gitarrstället. Jag tar med mig gitarren bort till soffan igen och sätter mig ner. Gitarren lägger jag i knät och jag för handen upp till strängarna. Tillbakablickarna sen igårkväll spelas upp i mitt huvud. Fastän jag inte kunde spela igår så ska jag försöka spela idag igen, utan att Liam sitter och kollar på och jag blir nervös. Sakta börjar jag spela, det går bättre och bättre ju längre jag spelar. Medan jag spelar så får jag upp tankarna sen igår igen, jag slutar spela för det går inte att fortsätta. Jag glömmer bort hur man spelar, IGEN. Jag sväljer hårt och känner hur tårarna trycker på bakom ögonlocken. Jag vill kunna spela, NU. Gitarren lyfter jag upp ifrån knät och går fram till gitarstället och ställer ner gitarren. Jag går snabbt mot badrummet när jag känner att jag går in i något.
- Ooops! Hör jag en välbekant röst säga och jag kollar upp och ser att det var Liam jag gick in i.
- Oh, I'm sorry .. Mumlar jag tyst.
Han skakar på huvudet och skrattar tyst. Jag kollar ner och märker min tatuering igen.
- Liam, can I ask you a question? Frågar jag och ler mot honom.
- Yeah, what is it babe? Svarar han och kollar ner på mig.
- Why did I get this tattoo? Frågar jag och visar min handled.
Jag ser hur Liams käke spänns och han tar min han och drar med mig bort till soffan. Vi sätter oss ner och han kollar upp på mig med ledsna ögon.
- Your brother Caleb died in cancer 3 years ago. Börjar han och jag kollar förvånat upp på honom.
- B - but mum tell me that he would call me back? Mumlar jag fundersamt.
- I'm not sure, but maybe she didn't knew if I had tell you about Caleb or maybe she wanted to wait and tell you herself. Säger han sorgset och jag låter tårarna rinna nerför mina kinder.
- How could I forget him? Snyftar jag. I hate this damn memory loss!
Liam håller bara om mig och tröstar mig. Jag lutar mig mot hans bröst och försöker lugna ner mig. När jag har lugnat ner mig går Liam och fixar frukost och vi äter och pratar länge. Han kysser mig då och då, han är för gullig. Jag går in i sovrummet och rotar efter kläder i garderoben. Det får bli en OBEY-tröja och ett par jeans till. Jag plattar mitt hår och sminkar mig lite lätt. Liams mobil plingar till och jag går fram till nattygsbordet och kollar vem som skickade sms. Louis?
- Uhm, Liam? Ropar jag. Who is Louis?
Liam kommer in i rummet och jag ger han hans mobil.
- You met Louis yesterday. Säger han och ler. He's coming over tonight and playing FIFA.
- Oh, okey. Säger jag och ler tillbaks.
- I'll go and buy food for tonight. Viskar Liam och ger mig en puss på kinden.
Jag nickar och går in till teverummet och lägger mig i soffan. Jag startar teven och kollar på något sjukhus program, det får mig att rysa efter allt som har hänt mig och Caleb. Usch, hatar sjukhus. Programmet handlar om en tjej som har cancer, det första jag tänker på är Caleb och jag försöker tänka 3 år tillbaka. Jag fokuserar på programmet och börjar komma ihåg lite ifrån när Caleb var på sjuhuset.
*FLASHBACK*
Jag går i korridoren som leder till Calebs rum, nummer 56. Det är en lång korridor och jag går förbi många rum. Jag kollar på dörrarnas nummer och jag kommer fram till Calebs dörr, jag öppnar och går in. Han ligger där i sin säng, med en massa sladdar överallt och drop i armarna. Caleb har leukemi, blodcancer, han är stark, han klarar dethär.
Jag går fram till hans säng och han öppnar ögonen och kollar trött på mig. Han är utsliten av alla starka mediciner som han har blivit tvungen att ta och hans hår har ramlat av. Men jag älskar honom ändå, min älskade lillebror .. Jag sätter mig på stolen och tar hans hand.
- How are you? Frågar jag tyst.
- Not good .. Svarar han svagt.
- You are a fighter. Säger jag och ler. We can go through this, together.
- I don't know anymore Kim .. Nästan viskar han fram och mitt hjärta sjunker ner i magen känns det som.
- W - what do you mean? Frågar jag och kämpar emot tårarna.
- I'm not feeling very well. Suckar han och smeker min hand med sin tumme.
Jag för upp min ena hand till mitt ansikte och torkar skakandes bort tårarna ifrån kinderna.
- Don't cry sister, you know that I love you. Säger han sorgset och kollar in i mina ögon. I'll do my best, but I don't know anymore ..
- I love you Caleb, and I will always do. Snyftar jag fram.
Jag skakar på huvudet och lutar mig fram och kramar honom. Han smeker sakta min rygg och några läkare kommer in och jag lutar mig tillbaks i stolen och torkar bort några tårar. Det kan inte vara sant .. Min bror är döende. Han kommer inte överleva det här. Min älskade bror. Läkarna säger till mig att gå ut ifrån rummet och jag säger snabbt hejdå till Caleb och jag går ut ifrån rummet och sätter mig utanför.
- He's going for a surgery. Kommer en läkare ut och säger till mig och jag nickar nervöst.
När det har gått en timma på operationen kommer en läkare ut ifrån rummet.
- I'm sorry .. Börjar läkaren och jag kollar upp och möter läkarens sorgsna blick.
- What do you mean? Mumlar jag förvirrat.
- He didn't survive the surgery .. Fortsätter läkaren och en stor klump bildas i min mage.
Han överlevde inte .. Jag skriker rätt ut och springer in i rummet där Caleb ligger. Jag är förvirrad, jag är ledsen, jag är krossad.
*FLASHBACK END'S*
Liams P.O.V.
Jag går upp för trappan till våran lägenhet och öppnar dörren och går in. Skorna sparkar jag av mig och jag bär in kassarna till köket.
- Kim, are you home? Ropar jag och jag får ett "mm" till svar.
Snabbt plockar jag in varorna i kylskåpet och går in i teverummet där jag ser Kimberly sitta i soffan med ansiktet i händerna lutad mot sina knän.
- What's wrong? Frågar jag oroligt och hon kollar upp på mig med rödsprängda ögon. Hon har gråtit.
- I'll remember when Caleb was on the hospital, that day he died .. Svarar hon och kippar efter andan.
Jag stryker henne lugnt på ryggen och lägger henne ner mot mitt bröst.
- It's okey babe. Säger jag lugnande och pussar hennes huvud.
Vi ligger såhär tills hon har lugnat ner sig och efter ett tag börjar hon andas tyngre. Hon har somnat, så söt hon är när hon sover. Jag reser försiktigt på mig och lägger en kudde under hennes huvud. Snabbt kollar jag på klockan, Louis kommer om en timma. Får väcka Kim snart. Jag går omkring och plockar iordning lite i lägenheten. Ugh, stackars Kimberly, hon är helt förstörd när hon fick reda på att hennes bror är död, ännu värre när hon kommer ihåg dagen han dog.
Klockan går och det är en halvtimma kvar tills Louis kommer. Jag väcker Kimberly och hon går och fixar iordning sig efter alla tårar. Jag hinner fixa det sista innan det knackar på dörren.
- Hey! Säger jag när jag öppnar och ler.
- Hello! How are you? Skrattar han och ler.
- Uhm, Kim is not so good. Mumlar jag och han kollar ledset på mig. She remember when her brother died, so please don't talk about that?
- Oh, I'll understand .. Säger han tyst och går in.
Han tar av sig sina skor och sin jacka och vi går in till teverummet. Jag hör hur Kimberly håller på i köket och hon kommer ut med tre öl.
- Hi, Louis? Säger hon fundersamt.
- Hello, yeah I'm Louis. Säger han och ler.
Hon nickar och ger oss varsin öl. Jag känner inte för att dricka, men en öl gör väl inget?
- So, let's play FIFA! Skriker Louis och både jag och Kimberly hoppar till.
- I'm gonna win this shit. Flinar Kimberly och tar en spelkontroll.
____________________________________________________________________________________________Som vanligt, förlåt för dålig uppdatering, men har inte orkat :$
Men nu ska jag verkligen försöka uppdatera oftare!
Ni fick ett litet extra långt kapitel idag c;
Kommentera vad ni tycker! <3
Kapitel 4.
Kimberlys P.O.V.
Vi kommer hem till våran lägenhet och jag går in genom den bruna dörren. Jag sparkar av mig conversen och håller i påsen med halsbandet som Liam gav till mig i handen. Till höger om mig är dörren intill Liams och mitt rum. Jag går in och tar upp halsbandet och granskar det noga. Det är ett fint silvrigt halsband med ett vackert hjärta hängandes nedtill som också är silvrigt. Jag ler för mig själv och går fram till min halsbandshållare och hänger upp halsbandet där. Medan jag står där kollar jag igenom alla mina halsband. En del halsband är väldigt vackra. Ett halsband som jag inte kommer ihåg att jag har, fast jag kommer ju inte ihåg något .., föreställer ett hjärta som man kan öppna. Jag sträcker fram handen och öppnar hjärtat. Det finns två foton, ett på en vacker ung kille och en på en äldra vacker kvinna. Jag kollar länge på fotona och går med det ut till köket där Liam står.
- Liam, who is this? Mumlar jag frågande och kollar upp på honom.
Han ställer upp tallrikarna i köksskåpet och kommer därefter emot mig och ler.
- That's your mom Victoria. Säger han och pekar på den vackra kvinnan som liknar mig lite. And that's your littlebrother Caleb.
- Oh, okey. Säger jag och fortsätter kolla på fotona. They are beautiful.
Han nickar håller sin hand på min rygg.
- Can I call her? Frågar jag och jag känner hur Liams arm spänns lite när jag ställer frågan.
- Yes, of course honey! Svarar han och ger mig min mobil som låg på bordet.
Jag tar emot den och nickar. Koden slår jag in snabbt och går in på kontakter och letar efter mammas namn. Tillslut hittar jag det och jag går in på Liams och mitt rum och sätter mig på sängen samtidigt som jag håller ett stadigt tag om halsbandet. Mitt hjärta dunkar fortare och fortare, varför ska jag vara nervös över att ringa min egna mamma? Det går fyra signaler innan någon svarar i telefonen.
- Hello? Hör jag en röst säga. Who is it?
- H-hello.. Mummlar jag. It's Kim.
Jag hör hur hon drar efter andan och jag biter mig i läppen när jag hör hur hon snyftar till i andra änden utav telefonen.
- Mum? Säger jag oroligt och kollar ner på fotografiet på min mamma.
- Kim? How are y-you? Säger hon skakigt i telefonen.
- I'm fine. Svarar jag. But I can't remember anything at all. I saw my necklace with you and my brother, he's my brother, right?
- Yes honey. Säger hon.
- Can I please talk to him? Säger jag och kollar ner på fotot och stryker över hans ansikte med min tumme.
- He's not at home now, but I can tell him to call you back. Svarar hon med en snäll röst. I love you honey, but I have to go now.
- Okey, call me anytime. Säger jag och lägger på.
Jag suckar och går bort mot halsbandshållaren och hänger upp halsbandet. Det ligger en hög med nytvättade kläder på en stol som jag lägger in i garderoben. Sedan går jag ut till teverummet där jag ser Liam sitta med en gitarr. Han nynnar på en fin låt och jag sätter mig bredvid honom i soffan och han slutar spela och kollar upp på mig.
- Try to play. Säger han och räcker fram gitarren mot mig.
Jag tar osäkert emot gitarren och kollar noga på den. Den är vacker, svart och fin. Jag sätter gitarren i knät och försöker spela. Men jag kan inte. Det går bara inte. Jag vet inte vad som är fel, men det går bara inte. Jag kommer inte ihåg hur man spelar!
- What's wrong babe? Frågar Liam oroligt och stryker mig över ryggen med sin hand.
- I - I can't. Viskar jag.
- What do you mean? Frågar han igen och jag kollar upp på honom med tårar i ögonen.
- I can't play this damn guitar anymore! Utbrister jag och räcker över gitarren till Liam.
- But babe ..
- I can't. Avbryter jag honom. I'm sorry.
Liams P.O.V.
- I can't. Säger hon snabbt och avbryter henne. I'm sorry.
Jag håller nu i gitarren medan jag ser henne gå mot våran sovrum. Det ända jag ville var att hon skulle försöka spela på gitarren, det som hon har älskat. Att spela gitarr. Hur kunde det gå såhär fel?
Jag suckar och ställer mig upp. Gitarren ställer jag tillbaks på gitarrstället som står bredvid tv:n. Sakta går jag fram till våran sovrum och öppnar försiktigt dörren och går in. I fönstret sitter Kimberly med sina Beats hörlurar och lyssnar på musik. Hon ser ut som ett oskyldigt litet barn när hon sitter där med knäna uppdragna till hakan och kollar ut genom fönstret. Sakta går jag fram till sängen och sätter mig ner. Hon märkte att jag kom in i rummet och hon tar bort hörlurarna ifrån öronen och hänger dom runt halsen. Jag kan höra att hon lyssnar på "How To Save A Life" med The Fray. Jag kollar upp på henne och ser att hon har gråtit.
- I'm so sorry .. Säger jag och harklar mig för att inte börja gråta. You used to love playing that guitar.
- I did? Mummlar hon tyst.
- Yes, you did. Svarar jag och ler upp mot henne. You played everyday.
Hon nickar och vänder sig mot fönstret igen. Jag ställer mig upp och går fram till henne och stryker hennes hår och pussar henne på pannan.
- I'm so sorry.. Viskar och och går ut ur rummet.
Jag går mot badrummet och gör mina behov och borstar mina tänder. Jag går in i vårat sovrum och ser att Kim redan ligger i sängen. Hon vänder sig om och kollar upp på mig.
- Maybe I shall sleep on the couch instead? Frågar jag när jag står i dörröppningen och ler smått.
- No, sleep with me tonight. Svarar hon och ler.
- Are you sure? Säger jag retsamt och hon nickar och ler.
Jag tar av mig tröjan och byxorna och hänger upp det på stolen. Kimberly granskar min kropp och jag flinar mot henne. Jag lägger mig i sängen så jag ligger bredvid henne. Hon ligger med ryggen mot mig så jag lägger min arm runt hennes kropp och drar henne intill mig. Efter ett tag hör jag små snarkningar ifrån Kimberly och jag antar då att hon har somnat. Jag tänker på allt som hände idag .. Hon blev iallafall glad över halsbandet. Hinner jag tänka innan jag somnar.
_____________________________________________________________________________________________
Okej, förlåt verkligen, förlåt att jag inte har uppdaterat på ca 2 veckor, men har varit borta och så, och har kanske inte direkt orkat .. Men ska försöka hinna med ett kapitel i morgon med om jag inte ska iväg på kvällen, för är borta på förmiddagen/eftermiddagen! :3
Men kommentera gärna vad ni tycker! :)
-Malin
Dålig uppdatering!
Förlåt för dålig uppdatering utav fanficen! Men har inte riktigt haft tid, så ska försöka hinna med ett i morgon!
Så förlåt verkligen! :/
