Kimberlys P.O.V.
Jag vaknar upp med Liams starka armar runt min lilla kropp. Små lätta snarkningar hörs ifrån hans mun och jag fixar till hans hår med min hand. Jag får syn på en fin tatuering vid handleden. Varför har jag skaffat den? Sakta tar jag mig loss ifrån Liams grepp och sätter mig upp och studerar tatugeringen. Jag stryker med tummen över fågelns vingar och jag ställer mig upp. Snabbt tar jag på mig ett par mjukisbyxor och går ut till teverummet. Jag sätter mig ner i soffan och för blicken mot fönstret men fastnar med blicken på min fina gitarr som står brevid teven. Sakta ställer jag mig upp och går bort mot gitarren. Jag tar tag runt halsen på den och lyfter upp den ifrån gitarrstället. Jag tar med mig gitarren bort till soffan igen och sätter mig ner. Gitarren lägger jag i knät och jag för handen upp till strängarna. Tillbakablickarna sen igårkväll spelas upp i mitt huvud. Fastän jag inte kunde spela igår så ska jag försöka spela idag igen, utan att Liam sitter och kollar på och jag blir nervös. Sakta börjar jag spela, det går bättre och bättre ju längre jag spelar. Medan jag spelar så får jag upp tankarna sen igår igen, jag slutar spela för det går inte att fortsätta. Jag glömmer bort hur man spelar, IGEN. Jag sväljer hårt och känner hur tårarna trycker på bakom ögonlocken. Jag vill kunna spela, NU. Gitarren lyfter jag upp ifrån knät och går fram till gitarstället och ställer ner gitarren. Jag går snabbt mot badrummet när jag känner att jag går in i något.
- Ooops! Hör jag en välbekant röst säga och jag kollar upp och ser att det var Liam jag gick in i.
- Oh, I'm sorry .. Mumlar jag tyst.
Han skakar på huvudet och skrattar tyst. Jag kollar ner och märker min tatuering igen.
- Liam, can I ask you a question? Frågar jag och ler mot honom.
- Yeah, what is it babe? Svarar han och kollar ner på mig.
- Why did I get this tattoo? Frågar jag och visar min handled.
Jag ser hur Liams käke spänns och han tar min han och drar med mig bort till soffan. Vi sätter oss ner och han kollar upp på mig med ledsna ögon.
- Your brother Caleb died in cancer 3 years ago. Börjar han och jag kollar förvånat upp på honom.
- B - but mum tell me that he would call me back? Mumlar jag fundersamt.
- I'm not sure, but maybe she didn't knew if I had tell you about Caleb or maybe she wanted to wait and tell you herself. Säger han sorgset och jag låter tårarna rinna nerför mina kinder.
- How could I forget him? Snyftar jag. I hate this damn memory loss!
Liam håller bara om mig och tröstar mig. Jag lutar mig mot hans bröst och försöker lugna ner mig. När jag har lugnat ner mig går Liam och fixar frukost och vi äter och pratar länge. Han kysser mig då och då, han är för gullig. Jag går in i sovrummet och rotar efter kläder i garderoben. Det får bli en OBEY-tröja och ett par jeans till. Jag plattar mitt hår och sminkar mig lite lätt. Liams mobil plingar till och jag går fram till nattygsbordet och kollar vem som skickade sms. Louis?
- Uhm, Liam? Ropar jag. Who is Louis?
Liam kommer in i rummet och jag ger han hans mobil.
- You met Louis yesterday. Säger han och ler. He's coming over tonight and playing FIFA.
- Oh, okey. Säger jag och ler tillbaks.
- I'll go and buy food for tonight. Viskar Liam och ger mig en puss på kinden.
Jag nickar och går in till teverummet och lägger mig i soffan. Jag startar teven och kollar på något sjukhus program, det får mig att rysa efter allt som har hänt mig och Caleb. Usch, hatar sjukhus. Programmet handlar om en tjej som har cancer, det första jag tänker på är Caleb och jag försöker tänka 3 år tillbaka. Jag fokuserar på programmet och börjar komma ihåg lite ifrån när Caleb var på sjuhuset.
*FLASHBACK*
Jag går i korridoren som leder till Calebs rum, nummer 56. Det är en lång korridor och jag går förbi många rum. Jag kollar på dörrarnas nummer och jag kommer fram till Calebs dörr, jag öppnar och går in. Han ligger där i sin säng, med en massa sladdar överallt och drop i armarna. Caleb har leukemi, blodcancer, han är stark, han klarar dethär.
Jag går fram till hans säng och han öppnar ögonen och kollar trött på mig. Han är utsliten av alla starka mediciner som han har blivit tvungen att ta och hans hår har ramlat av. Men jag älskar honom ändå, min älskade lillebror .. Jag sätter mig på stolen och tar hans hand.
- How are you? Frågar jag tyst.
- Not good .. Svarar han svagt.
- You are a fighter. Säger jag och ler. We can go through this, together.
- I don't know anymore Kim .. Nästan viskar han fram och mitt hjärta sjunker ner i magen känns det som.
- W - what do you mean? Frågar jag och kämpar emot tårarna.
- I'm not feeling very well. Suckar han och smeker min hand med sin tumme.
Jag för upp min ena hand till mitt ansikte och torkar skakandes bort tårarna ifrån kinderna.
- Don't cry sister, you know that I love you. Säger han sorgset och kollar in i mina ögon. I'll do my best, but I don't know anymore ..
- I love you Caleb, and I will always do. Snyftar jag fram.
Jag skakar på huvudet och lutar mig fram och kramar honom. Han smeker sakta min rygg och några läkare kommer in och jag lutar mig tillbaks i stolen och torkar bort några tårar. Det kan inte vara sant .. Min bror är döende. Han kommer inte överleva det här. Min älskade bror. Läkarna säger till mig att gå ut ifrån rummet och jag säger snabbt hejdå till Caleb och jag går ut ifrån rummet och sätter mig utanför.
- He's going for a surgery. Kommer en läkare ut och säger till mig och jag nickar nervöst.
När det har gått en timma på operationen kommer en läkare ut ifrån rummet.
- I'm sorry .. Börjar läkaren och jag kollar upp och möter läkarens sorgsna blick.
- What do you mean? Mumlar jag förvirrat.
- He didn't survive the surgery .. Fortsätter läkaren och en stor klump bildas i min mage.
Han överlevde inte .. Jag skriker rätt ut och springer in i rummet där Caleb ligger. Jag är förvirrad, jag är ledsen, jag är krossad.
*FLASHBACK END'S*
Liams P.O.V.
Jag går upp för trappan till våran lägenhet och öppnar dörren och går in. Skorna sparkar jag av mig och jag bär in kassarna till köket.
- Kim, are you home? Ropar jag och jag får ett "mm" till svar.
Snabbt plockar jag in varorna i kylskåpet och går in i teverummet där jag ser Kimberly sitta i soffan med ansiktet i händerna lutad mot sina knän.
- What's wrong? Frågar jag oroligt och hon kollar upp på mig med rödsprängda ögon. Hon har gråtit.
- I'll remember when Caleb was on the hospital, that day he died .. Svarar hon och kippar efter andan.
Jag stryker henne lugnt på ryggen och lägger henne ner mot mitt bröst.
- It's okey babe. Säger jag lugnande och pussar hennes huvud.
Vi ligger såhär tills hon har lugnat ner sig och efter ett tag börjar hon andas tyngre. Hon har somnat, så söt hon är när hon sover. Jag reser försiktigt på mig och lägger en kudde under hennes huvud. Snabbt kollar jag på klockan, Louis kommer om en timma. Får väcka Kim snart. Jag går omkring och plockar iordning lite i lägenheten. Ugh, stackars Kimberly, hon är helt förstörd när hon fick reda på att hennes bror är död, ännu värre när hon kommer ihåg dagen han dog.
Klockan går och det är en halvtimma kvar tills Louis kommer. Jag väcker Kimberly och hon går och fixar iordning sig efter alla tårar. Jag hinner fixa det sista innan det knackar på dörren.
- Hey! Säger jag när jag öppnar och ler.
- Hello! How are you? Skrattar han och ler.
- Uhm, Kim is not so good. Mumlar jag och han kollar ledset på mig. She remember when her brother died, so please don't talk about that?
- Oh, I'll understand .. Säger han tyst och går in.
Han tar av sig sina skor och sin jacka och vi går in till teverummet. Jag hör hur Kimberly håller på i köket och hon kommer ut med tre öl.
- Hi, Louis? Säger hon fundersamt.
- Hello, yeah I'm Louis. Säger han och ler.
Hon nickar och ger oss varsin öl. Jag känner inte för att dricka, men en öl gör väl inget?
- So, let's play FIFA! Skriker Louis och både jag och Kimberly hoppar till.
- I'm gonna win this shit. Flinar Kimberly och tar en spelkontroll.
____________________________________________________________________________________________Som vanligt, förlåt för dålig uppdatering, men har inte orkat :$
Men nu ska jag verkligen försöka uppdatera oftare!
Ni fick ett litet extra långt kapitel idag c;
Kommentera vad ni tycker! <3
Kimberlys P.O.V.
Tanken utav att jag har minnesförlust är ingen rolig tanke. Jag minns knappt något som hände den dagen jag var med i olyckan förutom att jag höll på att skada mig själv och att jag tjaffsade med någon i mobiltelefonen. INGET annat kommer jag ihåg ifrån den dagen. En del minnen ifrån min barndom kommer jag också ihåg .. Men jag vill komma ihåg allt bra ifrån mitt liv, och inte det dåliga.
Jag sitter i köket med min kopp med kaffe och kollar ut genom fönstret när det ringer på dörren. Jag ställer ner kaffekoppen på bordet och går med sakta steg till dörren och öppnar den och kollar på den främmande tjejen som håller i ett par underbart fina blommor.
- Hi Kim! Säger hon glatt och kramar om mig. How are you?
Jag biter ihop utav smärtan som hugger till vid revbenen.
- Four broken ribs and memory loss .. Svarar jag fundersamt. Who are you?
- You don't remember me? Säger hon och kollar sorgset på mig medans jag skakar på huvudet. I'm your bestfriend Amanda.
- Oh okey, come in! Säger jag tveksamt och släpper in henne.
Hon ler och går in och tar av sig sina vita rena converse och hänger upp jackan.
- This is your favourite flowers .. Säger hon och sträcker fram blombuketten mot mig och jag tar emot dom vackra blommorna. You've always liked them since Liam came home with that kind of flowers to you when you had been together for six months.
- Oh .. thank you. They are very beautiful! Säger jag och luktar på blommorna. For how long have me and Liam been together?
- For a year and a few months I think. Svarar hon och ler smått. You don't remember him, right?
Jag kollar upp på henne och möter hennes gröna ögon och skakar sakta på huvudet.
- I can't remember anything right now.. Mumlar jag. Except that I was arguing with someone in my cell phone.
- Oh .. Säger hon nästan lite ledset. You and I were together almost every weekend. We went shopping, had coffee and stuff like that..
- Okey .. And your name is Amanda? Frågar jag och granskar den främmande tjejen från topp till tå. I'm sorry if I doesn't remember anything ..
- Yes, my name is Amanda. Svarar hon och ler. It's cool. I just want you to remember something.
Jag nickar och tar upp min blommiga kaffekopp ifrån bordet och ställer in den i diskmaskinen. Till blommorna hittar jag en fin rosa vas som står uppe i ett skåp. Jag tar ner vasen och fyller den med vatten och ställer ner blommorna i vasen sedan ställer jag ner den på köksbordet.
- They are really beautiful.. Säger jag och kollar förtjust på blommorna.
- So shall we go for a coffe? Frågar Amanda och ler. Only if you want.
- Yes, sure. Svarar jag glatt och går ut till hallen och knyter på mig mina vita converse och tar på mig min kofta.
Liams P.O.V.
Det går folk överallt i shoppingcentrumet. Jag kollar mig snabbt omkring och ser Louis inne på en klädaffär. Jag går snabbt dit och drar honom lätt i armen.
- Liam? Säger han förvånat. What are you doing here?
- I'm going to buy something to Kimberly, but I don't know what. Svarar jag lågt. Can you please help me?
- Yes of course man! Säger han och ler.
Vi går och kollar bland dem olika affärerna. Jag hittar ingenting jag skulle kunna tänka mig köpa till henne. Tillslut går vi in i en smyckesaffär och jag står och kollar på alla halsband.
- I've always wanted this necklace.. Säger jag tyst och jag ser hur Louis kollar på mig.
- What? Utbrister han och skrattar till.
- Yes, Kim told me that once. Säger jag och ler. That she wanted this necklace.
- Oh okey. Säger han och kollar på dom andra halsbanden. Buy it!
Jag tar halsbandet och går mot kassan och betalar det. Kassörskan lägger ner halsbandet i en påse och sträcker ut den till mig.
- Thank you. Säger jag och hon ler nervöst.
- Did you see how nervous she looked? Viskar Louis fram och slår till mig på armen.
- Yes I did! Säger jag och skrattar till. But I have Kimberly.
- I didn't said she was your girlfriend? Säger han ironiskt.
Jag fnyser till och går mot utgången med Louis gåendes bredvid mig. Jag stannar till när jag ser Kimberly och hennes bästavän Amanda sitter inne på Starbucks och drar med mig Louis dit.
- Amanda and Kimberly is here. Viskar jag mumlandes när vi går in genom dörren.
Vi båda kollar bort mot tjejerna och jag möter Amandas blick som vinkar åt oss att komma dit.
- Hi girls! Säger jag och ger Amanda en puss på huvudet och hon fnissar till och kollar på Amanda. So anything new you remember?
- A little .. Säger hon innan hon fortsätter berätta. Amanda came by with my favorite flowers and she has told some memories for me.
- That's great! Säger jag och tar upp halsbandet i handen och sträcker fram det till Kimberly. You've always wanted this necklace, so I bought it for you.
- It's so beautiful! Utbrister hon förvånat och kollar upp på mig. Thank you Liam!
- And .. who's that? Säger hon och kollar underligt på Louis.
- I'm Louis. Säger han och sträcker fram handen och hälsar på Kimberly. I'm Liam's bestfriend.
- Nice to meet you Louis. Säger hon och ler. Have we met before?
- Yes we have.. Svarar han och kollar ner på henne. Many times.
- Oh, okey. Säger hon och dricker upp det sista utav sitt kaffe.
- Let's go home. Säger jag och hon nickar.
- Bye Amanda and Louis. Säger vi båda och ler.
Den här tjejen är mitt allt. Även om hon inte kommer ihåg mig så bra, så älskar jag henne ändå.
____________________________________________________________________________________________Nu är kapitel 3 uppe .. Kommentera vad ni tycker.
2+ kommentarer till nästa kapitel! :)
- Malin
Liams P.O.V.
Jag går snabbt ur bilen och springer fram till sjukhusdörrarna. Receptionen ligger precis innanför dörrarna och jag går fram dit.
- Where's Kimberly Bakers room? frågar jag kvinnan i receptionen och kollar nervöst på henne medans hon knappar in något på datorn och kollar sedan upp på mig.
- Room 102, you walk straight ahead then turn right. säger hon snällt.
- Thank you. säger jag och går snabbt förbi alla människor som sitter i väntrummet och jag hör en del barn gråta. Hjärtat rusar i min bröstkorg medan jag går mot rum 102. När jag svänger till höger kollar jag mig oroligt omkring och springer fram till rummet där Kim ligger. Innan jag hinner gå in i rummet känner jag hur någon tar tag i min arm och jag kollar argt på honom.
- Let me go! fräser jag och kollar ner på läkaren eftersom jag är längre än honom.
- No visitors now. säger läkaren. She is in for surgery now.
- What happened to her? frågar jag tyst och kollar in honom i ögonen.
- She was in an car accident, but she's in coma now. svarar läkaren snabbt. Her right ribs are broken and maybe she has memory loss.. but we don't know.
- What the hell do you mean with we don't know?! utbrister jag och rycker mig loss ifrån hans grepp.
Ett barn i rullstol och hans föräldrar går förbi samtidigt och dom vänder sig om och kollar undrande på mig och forstätter sedan gå. Läkaren kollar bara på mig och låter mig fortsätta prata.
- Do your freaking job and don't stand here and talk to me when my girlfriend has been in an accident! säger jag hårt till läkaren och går in i hennes rum och väntar. Jag känner rädslan utav att förlora henne i magen.
- What if I lose her? säger jag med gråten i halsen medan jag sätter mig ner i stolen och kollar upp på läkaren som kommer emot mig. What if .. she dies?
- We do everything we can to save her, I promise. säger läkaren och kollar ner på mig. We hope she will wakes up in a few days.
- Thank you sir. mumlar jag och läkaren nickar och går ut.
Jag kollar mig omkring i rummet och det finns en säng, ett nattygsbord med en lampa och en telefon på, ett drop-ställ, en maskin som mäter hjärtslag osv. Min mobil börjar vibrera på bordet bredvid mig och jag svarar.
- Hi Louis. svarar jag nedstämt och han frågar vad som har hänt.
- Kim has been in an car accident .. svarar jag lågt och tårarna rinner nerför mina kinder.
Han säger att han kommer direkt och vi lägger på. Jag lutar mig framåt och stödjer med armbågarna mot mina knän. Jag har fortfarande den där känslan inom mig; tänk om jag förlorar henne, tänk om jag förlorar henne. Komigen Kimberly, du klarar dethär. Jag gör ett par fotsteg framför mig och jag kollar upp med rödsprängda ögon på Louis och ställer mig upp. Han kommer fram till mig och ger mig en kram.
- She will be okey Liam. säger han tröstande och jag nickar.
Han sätter sig i stolen på andra sidan bordet i Kims rum. Fortfarande har jag den där känslan i magen.
- Louis? mumlar jag och han kollar upp på mig. What if i lose her?
- You won't. säger han och tar ett djupt andetag.
- How do you know that? säger jag förvirrat och kollar ner i bordet.
- Because she's a strong girl. svarar han återigen och ler.
Efter ett tag går han hem och jag sitter ensam kvar och kollar på klockan.
- Are you Kimberly's boyfriend? hör jag en röst säga och jag kollar upp och nickar. She has now gone through the surgery and everything went well but she s still in a coma.
- Okey, thank you sir. mumlar jag och ser att hon rullas in på en bår och läkarna lägger sedan över henne till hennes säng och fixar med alla sladdar och maskiner. Läkarna går och jag kollar nervöst på henne. Jag går sakta fram till hennes säng och kollar ner på henne medans tårarna droppar ner på hennes säng. Jag smeker hennes hår och jag böjer mig ner och pussar henne på pannan.
- I love you. viskar jag skakigt. Please, don't give up.
- Några dagar senare-
Kimberlys P.O.V
Det är alldeles svart och jag kan inte röra på mig alls, jag grips av smått panik men kan inte göra någonting. Jag försöker öppna mina ögon men det går bara inte. Vad har hänt? Det ända jag hör är mitt egna hjärta som slår och en svag röst, kan det vara Liam?
- Kim can you hear me? The doctors said you maybe can hear me. Hör jag Liams röst säga. So if you can hear me I just wanted to talk to you, I miss you so much. You are the light in my world and I'm so sorry I didn't listen to you when you tried to explain to me that you .. couldn't take anymore. I promise that I will listen to you whenever you want me to, okay?. Next Tour you can following with me if you want? I asked our managers and they said it was okey.. That was all. I love you babe. Please open your beautiful eyes, for me?
Det ända jag kan höra nu, är mina enga tankar; Älskade Liam, jag vill verkligen följa med, mer än vad du anar .. Jag älskar dig Liam, så sjukt mycket att det inte går att förklara med ord, och jag försöker verkligen öppna mina ögon .. men det går bara inte. Vad har hänt?!
____________________________________________________________________________________________
Så, då var första kapitlet ute. Kommentera vad ni tycker! :)
-Malin
